Tack Hillevi – blir så glad!

På våra böcker och skylten med vårt nya förlag.

När ett manus har gått till tryck börjar en ganska jobbig tid tills man har boken färdig i handen. Man har läst manuset flera gånger och låtit det läsas av andra som hjälpt till med korrekturläsning. Det har varit lite hektiskt den sista tiden före time out, men så blir det helt plötsligt stilla. Man bara väntar, kan inte ändra något i texten, även om man skulle vilja. Bara vänta tills det nya barnet kommer med posten.

Det är kul att gå in på facebook och titta runt på vad alla vännerna sysselsätter sig med. Jag brukar gå in varje morgon och läsa lite vad som händer i både den lilla och den stora världen. Men härom dagen upptäckte jag att jag varit inne på facebook i över en timma. En hel timma med att läsa saker som, om jag ska vara helt ärlig, varken angick mig eller var särskilt intressanta.

Frågan är också hur mycket vän en facebook kontakt egentligen är? Det är så lätt att dumpa, eller bli dumpad av, en sådan vän om denne inte tycker detsamma som man själv. Och det innebär att man aldrig förs framåt i en diskussion. Och då kan man ju lika gärna sitta på var sitt håll och fundera.

Sociala medier i all ära, men jag bestämde mig för att minska tiden på facebook till ett minimum.

Berättade om vår nya bifirma Helhetens förlag på nyföretagarmässan i Götene den 6 nov. 2014. Kändes spännande att kunna visa denna nyhet. Nu är Pia och jag våra egna genom hela bokprocessen. Det känns bra men också lite osäkert att stå på egna ben.

Det är SÅ intressant och givande att vara med på bokmässor. Där får man höra det mesta, man får också besvara frågor om vad man skriver om. Frågor, som ibland kan vara ganska knepiga att besvara. Underbart och roligt, men ack så jobbigt med allt brus. Är man inte så van att vistas i folkrika miljöer så tar man in allt.

Att vänta är väl inte min starkaste sida. Går här och funderar på vår bok Långskallarna som vi trodde att vi skulle få för en vecka sedan. Det är alltid så pirrigt innan man får höra vad läsarna tycker om det som vi skriver. Vi skriver mycket för att lära oss själva, men frågan är alltid; har vi något att lära ut till andra?

Nu hoppas jag att vi får boken i morgon!

Jag vaknade i natt av att jag hade en så märklig dröm. Jag kände att jag måste smälta den omgående så jag steg direkt upp från sängen och gick ut på altanen. Där stod jag en lång stund och njöt av den ljumma och lite ulligt mörka septembernatten. Månen var halv i kommande, den var stor och härligt gul. Stjärnorna såg ut att vara mycket nära. Under sommarens ljusa nätter har jag inte kunnat se dem så klara, men nu i septembernatten strålade de i sin fulla glans.

Någonstans däruppe finns herr Fors, min kontakt i för Pias och min kommande bok.